mammaannamaria

Jösses vad trött jag är, varenda dag! Det börjar kännas i kropp och själ att jag har två veckor till bf. Har en busig men helt underbar 2-åring att ta hand om samt pluggar på heltid. Jag måste nästan lyssna en liten aning på kroppen nu den sista tiden och försöka vila lite efter skolan alla fall.
Igår var en heldag i Huddik, seminarier hela dagen, det kändes igårkväll! Idag har det varit tentaplugg på heden med klasskompisarna, det är för mig helt obegripligt hur allt skall kunna fastna i min hjärna tills nästa Fredag :) Men skam den som ger sig som ja brukar säga!
Det var helt underbart att komma hem till Neo igår, det är inte ofta jag är ifrån honom en hel dag sådär, vi var hemma strax efter 19. Då var han uppe med pappa i sängen och höll på att somna när han hörde mig komma hem, så han ropar från övervåningen med lycka i rösten: MAMMAAAAA och så kom han nedspringandes :) Sen efter en stund så sa han att han och jag skulle gå upp och lägga oss så vi gjorde det, han somnade tätt intill mig i våran säng, jag märkte riktigt att han hade fått längta lite efter mig och det var underbart!
Han hade varit på dagis igår eftersom dagmamman var ledig, det hade gått kanonbra, han hade sprungit in och lekt på en gång och allt hade flytit på, han hade även sagt till dom nogrant när han skulle på toaletten och så med, det var jag lite orolig för hur det skulle gå, men det hade han fixat galant! Han hade lekt med nått slags dockhus när J hämtade honom, han älskar små hus att leka med, det är inte nån som vet om det finns något dockhus som inte är så "tjejigt" som även en kille skulle kunna ha?

Jag har ju haft lite smått ångest över förlossning just med tanke på skrutten, jag har aldrig varit ifrån honom mer än en natt som längst och då har vi alltid hämtat hem honom på förmiddagen liksom. Men nu kan det ju hända att jag kommer att ligga kvar på BB två nätter för att slippa åka fram och tillbaka till Gävle för alla undersökningar osv. Och när man har blodgruppen RH-Negativ som jag har får man inte åka hem samma dag heller om det inte finns någon på plats som kan ta prov på barnet, det var det dom sa till oss sist alla fall. Jag vet dock inte om samma gäller för andra barnet men jag tror det, för dom har tagit lika många prover om inte fler på mig nu som i förra graviditeten.
Fy så ont det kommer att  göra i mammahjärtat att vara från honom så länge! Det är tur att vi kan prata i telefonen med varandra nu och han kan tala om vad han gör och hur man mår :)
Nu ska jag åka och hämta det lilla livet! Tänk att man kan få en sån vacker gåva att älska av hela sitt hjärta!