Känner mig
Våra fina!
Andas ut!
Nu vaknar Stella en gång på natten och sover faktiskt lite längre än till fem innan hon tycker vi ska kliva upp! Det tar sig! Fast jag skall ju ändå upp en gång per natt och mata, och det tar sin lilla tid! Hon har nöjt sig med bara amning förut på natten men nu ska vill hon ha mera så först skall det ammas och sen skall jag ner och värma på tillägg!
Apropå trotsen! Hur sjutton skall man göra för att dom skall lära sig? Det går kanske inte? :) Gå upp på sitt rum verkar inte funka och då kan jag gå upp med honom tio gånger alltså innan han tillslut inte orkar nått mer och ger sig!
Det är tur att Stella är så snäll som hon är! Hon säger verkligen ingenting, hon sitter snällt i babysitter eller ligger snällt i gymet och bara tittar, helt makalöst! Ett tag funderade vi om hon var döv, för döva barn brukar ju vara sådär har jag hört :) Men det är hon inte ha ha vilka funderingar!
Neo tjatar nu varje dag om att : Åka "eteborg" mamma, för att vi har sagt att om två veckor ska vi åka till Göteborg ha ha kan bli långa två veckor!
Lite tankar från mig, uppdateringarna blir få nu men det kanske bättrar på sig! Det är mycket som håller på och fixas hemma också nu så när kvällen kommer är vi helt slut :)
Det finns bra dagar...
Neo har haft otroliga trots utbrott här på kvällen, och när sömnen inte har infunnit sig på ett tag, vad är det som sviker? Tålamodet!
Jag blickar framåt, för nu är det nära Göteborgsresan, vilket gör mig glad! Om tre veckor sitter vi i bilen påväg ner! Och vi ska få bevittna Jossan och Johans bröllop och sen umgås med hela familjen/familjerna i Göteborg. Jag skulle rabbla upp för Neo alla vi skulle träffa där nere och insåg att det är en hel skara! Om jag nu inte glömt någon så är det 14 stycken inklusive hunden Malte :) Och då är det väldigt nära släkt! Syskon och syskonbarn :)
Helgen bjuder på lite ettårskalas, fasters lilla tjej fyller 1 år! Sen en lite trip till Valbo med Stella och Sussi, och en liten vända på stan på Lördag och kika på poliserna, ambulanserna och brandkåren som tydligen skall vara där med bilar o allt. Neos himmelrike med andra ord!
Oj oj jo nu ropar stella och är HUNGRIG :) Sen blir det natta!
Sömn!
Såhär pigg är hon alldeles för tidigt på morgonen :)
Efter en stund brukar det se ut såhär :)
Han må vara envis!
Senare åkte jag ner på stan för att köpa ett litet paket, för det lämnar alltid nappfen när hon hämtat napparna sa jag :) Jag köpte en sulky åt honom, kanske inte det första man tänker på till en kille men han älskar att köra vagn. Det får dock inte sitta nånting där i :)
´Sen när jag kom hem strödde jag ut lite pajletter i köket som en liten gång och ropade på Neo att nån har varit här, ni skulle sett hans ögon, det riktigt lös i dom och han smög sig fram och följde den lilla gången till paketet :) Och sen har han kört rally med den där stackars sulkyn, en bra present med andra ord. Han förstod inte vad det var riktigt förns jag hade satt ihop den och då blev han lycklig :)
Nånting annat han är lycklig över är sin lillasyster och jag tror hon är lika lycklig över Neo för han är så omtänksam emot henne!
Lovar..
Slut på det roliga!
Trist att vädret inte ser nått vidare ut för veckan som kommer! Men så är det! Kunde varit värre! :)
Nu är det dags att gå upp och sova, sa precis till Jonas att det är märkligt att Stella faktiskt inte varit vaken en enda natt sen hon föddes, om än hon ätit maaaassor med gånger vissa nätter så har hon alltid somnat om efter matning. Hur kan dom små förstå att det är natt? Ja minns att vi var förundrade över det fram tills Neo var cirka ett år också :) I natt hoppas ja på att få sova lite, så ni kan väl hålla era tummar för mig? Igår sov Stella lite drygt sex timmar innan hon vaknade för mat. dock vill hon slå upp sina blå redan vid sex tiden, vilket ja kan tycka är lite väl tidigt :)
I morgon ska vi vara hemma barnen och jag, hoppas på lite sol så Neo kan få vara ute i sandlådan och cykla lite!
Lite nyfiken på er läsare, hur hanterar ni trots? :) Är det inte svårt att hålla humöret uppe vissa gånger, apropå ingenting då!
Som ni alla säkert vet
Trist!
Fast det är väl så med April, väldigt pendlande väder, på Tisdag skulle det bli snö?
Jag måste säga att jag är väldigt stolt över vår son, han har alltså inte använt nappen på några dygn, somnar utan den osv. Han har inte ens frågat efter den :) Helt otroligt, från att det är det bästa han har till att sluta med den över en dag sådär..
Idag har han fått åka tåg med farmor, dom var till Ljusdal vilken dag för honom :)
Bjuder på lite bilder... Trött trött trött..
Pussar lillasyster i vagnen :)
Helgen närmar sig!
Skall strax ila iväg till dagmamman med Neo, han går 15 timmar där nu, för att han inte ska komma av sig och framförallt för att han ska få leka med sin vapendragare Albin, dom hade varit så söta efter påskuppehållet, dom hade kramats lääänge och skrattat när dom såg varandra. En annan gullig sak är att varje gång vi hämtar Neo så ska Albin och han genast springa och kolla på Stella, dom öppnar bildörren, tar en kik sen springer dom vidare o leker. Det är inte lätt att få med Neo hem därifrån han vill INTE :) Så vi får en skrikande Neo i bilen!
Jag har funderat på en sak, igår när Neo skulle sova hittade vi ingen napp, så han fick sova utan, han frågade efter den när han var nyvaken sen har det inte varit tal på den för jag sa att dom var borta. Så kanske man skulle ta tillfället i akt och försöka hitta på en historia om någon nappfe eller nånting som tagit dom och inte köpa några nya?
Det tål att tänkas på, han har blivit rätt duktigt på att inte ha den på dagarna nu, för dom som känner Neo vet att han verkligen har ÄLSKAT sin tutte :)
Nu ska vi bege oss!
Hur vet man att det är dags att gå och lägga sig?
Mycket att se fram emot!
Just nu blickar jag fram mot Göteborg! En månad kvar tills vi styr kosan mot bröllop :) Underbart! En vecka kommer vi att spendera där nere, J ska springa Göteborgsvarvet helgen efter bröllopet också. Sen i mitten av Juni vankas det 50 & 30 års fest på prästnäset, vi tänkte även passa på att döpa Stella då när de flesta är hemma, måste se till att få ut inbjudningar snart då vi har en del släkt som har långväga att åka ifall de vill komma!
Sen i Juli har vi planerat att åka med en annan familj som har en son som går med Neo hos dagmamman till Öland, så vi kikar på stugor för fullt och tänkte boka snart! Underbart med sommar o ledigt och trevliga saker! :)
Nu ska vi knalla ut på altanen och leka lite med bilar Neo och jag, Stella ska sova en stund
Va nu då?
Neo är verkligen superstolt över sin lillasyster och visade stolt upp henne för Albin hos dagmamman igår! Han springer ofta och pussar på henne i förbifarten när han leker, och ska hela tiden ha koll på var hon är nånstans, om hon sover och jag har flyttat på henne kommer han och frågar var hon är. Underbart!
Vardagen rusar på i all hast, i morrn är det ängligen helt, och Jonas ska vara hemma hela helgen! Vilket betyder att vi faktiskt kan hitta på nånting, det var nog i höstas senast som han var hemma en hel helg. Vi tänkte åka på buspalatset? Heter det så? Så Neo får leka av sig lite. Sen på kvällen kommer familjen Birgersson/Åkesson med barn och äter middag med oss!
Jag har även hört ryktas om att det ska bli jättevarmt i helgen så det kanske blir till att plantera lite blommot ute också! En säng på Mobackes blir det nog!
Bjuder på två bilder på mina underverk!
Förlossningsberättelse!
Vecka 40+4. En helt vanligt Söndag, inga känningar alls. Vi sätter oss för o kika på semifinal i bandyn, det var Bollnäs-Sandviken. Pang säger det bara och det kommer en värk, vågar inte hoppas eller tro, sätter mig och klockar lite värkar på min värktimer som ja laddat ner till mobilen, de kommer rätt regelbundet men gör inte jätte ont. Jag säger ännu ingenting till Jonas, vill inte ge honom några förhoppningar då jag var rätt säker på att dom skulle försvinna.
I halvlek så säger ja att jag har rätt regenbundna värkar, ringer upp Jossan och talar om lite senare. Hon tycker jag skall ringa förlossningen så jag gör det. Där får jag till svar att avvakta tills det är fem minuter mellan värkarna? Så jag avvaktar, tar mig ett bad, packar lite prylar och ringer mamma och pappa för en liten heads up, dom skulle ju ha Neo.
Mamma tycker vi ska komma med Neo, så vid 22 tiden packar vi ihop oss och åker ner till mor och far, sitter där och det blir allt starkare tycker jag, fortfarande inga fem minuter mellan dock, vi ringer upp igen varvid dom tycker vi ska åka in och ber oss äta nått innan vi åker. Så vi gör oss nån macka och äter en yoghurt, jag går upp med Neo som inte vill somna, försöker mellan verkarna mysa lite med honom så han skall somna, det slutar med att vi busar så vi går ner igen. Väl nere i köket kommer en smällvärk. Det gör verkligen ont, så vi besämmer oss för att det är nu dags att ringa en taxi. Taxin kommer rätt snabbt. Väl i taxin ökar värkar rejält i styrka och kommer nu med 2 minuters mellanrum. Det var precis lika med Neo, på en gång vi satt oss i taxin tog det fart.
Taxiresan var okej, så jädrans ont gjorde det faktiskt inte, Jonas satt och sov och jag fortsatte klocka mina värkar. Insåg ganska snabbt att nu är det två minuter mellan och slutade därför att klocka dom. Jag tycker resan gick jättefort! Väl framme följde chauffören med oss upp på förlossningen för lite papper han skulle ha, vi fick ett undersökningsrum och jag blev direkt uppkollad för att mäta värkarna samt Stellas hjärtljud.
Jag fick ligga så i 20 minuter sen kom barnmorskan (som för övrigt var helt underbar) in och undersökte mig, Jonas hade gissat att jag skulle vara öppen fem centimeter och jag hade gissat på tre. Jag var nu öppen fyra centimeter så fick direkt flytta över till en förlossningsal där jag fick byta om till en såndär snygg vit rock ni vet J
Jag vad om en sån där gå grej på en gång för det tyckte jag var skönt med Neo, tycker det är hemskt svårt att ligga still när jag har ont. Så där struttade ja runt en stund med den där, och aj aj nu började det göra riktigt ont kände jag. Jonas såg det på mig också tror jag. Så efter nån minut kommer barnmorskan in som bevakat mina värkar från sitt rum och frågar om jag fått mycket ondare nu för hon såg att värkarna tilltagit rejält, hon ville undersöka mig igen. Nu hade det gått lite drygt en halvtimme sedan vi kom dit in.
Hon undersökte mig och konstaterade att här går det undan, jag var öppen 6 centimeter nu. Jag bad om epidural, jag ville inte göra misstaget att få den försent igen, jag fattade inte riktigt vad alla pratade om att smärtan försvann av den, för den gjorde noll verkan med Neo.
Det kom in en helt underbar läkare efter en stund och skulle sätta EDA:n. Jag var lite rädd eftersom sist ja skulle få den satt läkaren i ett mörkt rum och fumlade med sina saker, varvid barnmorskan frågade om han inte skulle tända lampan, han svarade då: Jag är ljusskygg. Panik! Det tog även jättelång tid och gjorde ont ont ont då jag hade cirka 30 sekunder mellan värkarna.
Denna gången frågade jag: Om det var långt kvar, och då var det klart. Underbart!
Och efter bara en kort stund, kan inte riktigt uppfattar hur länge, så kände jag att nu har det hänt grejer, det kändes helt underbart! Det gjorde knappt ont längre. Barnmorskan satt inne med oss och småpratade om utbildning och ditten o datten, och sa tillslut: Nu pratar du dig genom värkarna som om du knappt kände. Och så var det också. Jonas och jag kunde sitta och prata sen hon hade gått ut också. Häftigt!
Jag blev sedan undersökt igen och då var jag öppen åtta centimeter. Efter cirka en timme sa jag till barnmorskan att nu gör det väldigt ont igen, har den slutat verka? (Återkommer till detta) Men näe hon sa att i detta skede så hjälper inte bedövningen, ahaa okej..
Hon undersökte mig igen då och jag var öppen nio centimeter, hon skulle nu ta hål på hinnorna då vattnet inte gått. Men först måste ja göra klart allt sa hon och tog på sig munderingen, för nu kan det gå fort och att nu kommer nog bebisen snart . Coolt att veta att nu är det nära, jag minns att jag kände mig alldeles pirrig mitt i allt.
Så hon tog hål på hinnorna, och värkarna fortsatte som innan, sedan började ja känna ett jädra tryck så hon undersökte mig återigen för att se om jag kunde krysta. Det var då lite kvar, men hon försökte att hjälpa till lite. Jag fick dock småkrysta lite för jag hade ett tydligt tryck och ville trycka på.
Så jag låg så en liten stund, sen kollade hon om det var dags, och det var det. WOW tänkte jag. Så hon knäppte upp min rock och ser då att OJ EDA:n har ju lossnat, jag sa ju att den gjorde ont tänkte jag för mig själv och bad dom att snälla sätt tillbaka den igen för nu gjorde det verkligen jätteont, men jag fick det svaret jag väntat mig att den hjälper inte när man ska krysta ut bebisen, det visste jag egentligen men kände mig så desperat av smärtan.
Hon fick larma på undersökterskan som nästan inte hann komma in, för efter första krystvärken var huvudet ute, och nu trodde jag på allvar att nu dör jag på kuppen, jag kände verkligen att huvudet spände ut allting och tryckte på, då fick jag nå sjuka krafter och tog i allt jag hade och lite till, och vips så kom Stella ut. På två krystvärkar. Vi var nog alla lika chockade var sjutton krafterna kom från för jag låg och sa: Jag dööör det går inte J Det var nog det otroliga stöd som jag fick av Jonas och peppande ord från barnmorskan som gjorde att allt gick så pass fort.. Tänk vad det gör mycket!
När jag väl fick upp lilla prinsessan på bröstet frågade ja med en gång: Vad blev det? Hon skulle vända upp henne så vi skulle se, först såg jag navelsträngen och trodde det var en snopp, Jonas tyckte han såg en pojke först han med. Men icke, det var en prinsessa! Hon luktade helt underbart var alldeles blöt och varm, det går alltså inte att beskriva den känslan när man får upp sitt barn på bröstet! Hon var världens vackraste! Efter en stund var det dags för första måltiden och det gick jättebra!
Jonas fotade lite under förlossningen men dom bilderna behåller vi för oss själva J
Mysko!
Att de blir sån där text såfort jag ska skriva lite längre inlägg, detta går ju nästan inte att läsa :) Men läs ni som har lust. Det kan alltid vara roligt att läsa någon annans berättelse, särskillt om man själv skall vara med om det snart tycker jag!
Hur är det möjligt!?
Stella cirka 4 veckor
Neo cirka 4 veckor
Hur sjutton är det möjligt att två barn är så lika varandra? :) Stella gör alltid sådär med munnen också, detssvärre syns det inte på den bilden då hon har napp :)
